Mot Tröndernas bygder resan gick.
Bussresa i goda vänners lag.
Mössa på från första ögonblick,
färd genom grannriken natt och dag.

Trondheim är ingen plats för nidingar,
ett stolt och fryntligt folk vid Nidälven bor.
Men domen sin dygdiga dom fick,
pilgrimerna denna gång var ej a jour.

Vätskepost, vätskepost ropade Kuken,
ingen missade väl detta utrop.
Nä, detta var nog själva huvudsaken,
NSM-vätskan var en sjuhelvetes partygrop.

Vem sa något om snålblåst och regn?
Visst blev kängorna lite blöta av allt vatten,
men vem frös bland Vilses gäng?
Här hördes ständigt sången och skratten.

Något fel på fest i stövlar, mössa och galon?
Grymt kul i vidsträckt vildmark.

Banketten brukar kunna banka skiten ur den bäste,
ordförande emeritus har talat.
I regnigt Trondheim är det lätt att tappa fotfäste.
Två skäl; odubbat och renat.

Vilses damer sprang allt annat än Vilse,
skänkte silverjubel över bakfulla festprissar.
Till slut kom också Sjuk tillbaka,
siste man att lämna storskogarna i väster.

Hem till Sverige över tysta fjäll,
Armfeldts karoliner tågade här en gång
Kanske oviktigt, vem fan är kulturell?
Ett år kvar, men nu är det slut på denna sång.