Nyheter
2006-10-23
Magnus Johansson
Då var årets tävlingsresa till Gotland över och livet har återgått till det normala efter denna händelserika helg. Tänkte försöka återspegla vad vi varit med om, men vill allra först tacka familjen Samuelsson för en otroligt rolig Helg utan Älg, men med många grisar ;-)
Under tävlingarna tog de flesta Vilsare det hela med ro och passade på att utöka banan med en och annan knorr för att kollan in den Gotländska naturen ordentligt. Det var väl egentligen bara Max som var nöjd med resultatet båda dagarna. Jakob gick bra första dagen, medan Figge klarade sig bra den andra. Jag själv var ute och irrade lite extra, men så var det också första gången jag orienterade i detta exotiska landskap.
Det som många sett fram emot var att få se de söta smågrisarna som bor hos Max. Så iklädda vita skyddsoveraller så gick vi likt rymdvarelser in i det stora grishotellet. Där fick vi se både små söta griskultingar och dom lite större inte riktigt lika söta grisarna.
Konstateras kan också att bettan inte tycker att Vilsare ska åka till Gotland för att tävla. I år började hon hosta och leva illa och ville inte alls lämna sitt ljuva hem på ön. Det finns väl dom som minns resan för två år sen...
Det hände såklart mycke mycke mer, men tänkte visa ett par bilder också så håll till godo gott folk.
// Karl-Oskar

Herr ordförande med en liten söt gris i famnen.

Max med en lite större variant.
Under tävlingarna tog de flesta Vilsare det hela med ro och passade på att utöka banan med en och annan knorr för att kollan in den Gotländska naturen ordentligt. Det var väl egentligen bara Max som var nöjd med resultatet båda dagarna. Jakob gick bra första dagen, medan Figge klarade sig bra den andra. Jag själv var ute och irrade lite extra, men så var det också första gången jag orienterade i detta exotiska landskap.
Det som många sett fram emot var att få se de söta smågrisarna som bor hos Max. Så iklädda vita skyddsoveraller så gick vi likt rymdvarelser in i det stora grishotellet. Där fick vi se både små söta griskultingar och dom lite större inte riktigt lika söta grisarna.
Konstateras kan också att bettan inte tycker att Vilsare ska åka till Gotland för att tävla. I år började hon hosta och leva illa och ville inte alls lämna sitt ljuva hem på ön. Det finns väl dom som minns resan för två år sen...
Det hände såklart mycke mycke mer, men tänkte visa ett par bilder också så håll till godo gott folk.
// Karl-Oskar

Herr ordförande med en liten söt gris i famnen.

Max med en lite större variant.