Nyheter
2005-10-02
Jerk Rönnols
Sent hemkommen kan det vara läge för en ung festansvarig att förvirra sig kring förehavandena under Das Höstfesten. Här följer någon form av redogörelse.
Ja. Nu har jag lyckats smälla i mig en microuppvärmd fryspizza och druckit tillräckligt mycket mjölk.
Jag tänkte att det kunde vara kul att försöka summera kvällen medans man fortfarande minns densamma.
Nå, var börjar man?
Parlöpningen och bastun behöver knappt nämnas. Det förlöpte som vanligt. Dock är glädjeruset som uppstod då homo-Hasse upptäktes på en skiva värt att nämnas. Detta är nu gjort och vi kan gå vidare.
Gotlands nationslokal besudlades av oss och det bestående minnet därifrån är för min del en massa folk som sitter och ägnar sig åt enklare kortspel och vrider sig kring paragrafer, å det grövsta, i syfte att dela ut klunkar med öl åt varandra. Mycket trevligt!
Många försökte räkna mina tovor, men alla räknade förstås fel. Det ÄR 47 stycken!
Herr Kleist och fröken South tilldelades pris för seger i dagens OL-aktiviteter. Kleist hävdade dock senare (efter ett visst alkoholintag) att han var säker på att hans lillasyster med respektive hade sprungit fortare (men jag lovade att inte säga det till någon...).
Sedemera begavs det mot Herrgårn och det skulle minsann dansas!
DJ:n vägrade slå på musiken, så jag och Emma fick köra ett par vändor polska innan det blev någon ordning. Dock valde skivjockaren att bara spela en massa skit hela tiden, när han väl fått fart på apparaterna, så man fick aldrig något riktigt tillfälle att visa sina schyssta moves.
Av någon anledning valde alla vilsare att försvinna jäätetidigt också. Vi var en liten, men ack så tapper skara som var där och böjde på höfterna fram till 03.00.
Omkring 02.55 tyckte jag att jag nådde kvällens höjdpunkt. Förmodligen är det bara dumheter från min sida, men jag tyckte det var så himla mysigt att stå och hålla mina medvilsare över axlarna och gunga i otakt medan Kråkan Hllström skränade om världens fulaste fruntimmer.
Nåväl, nu har jag druckit upp min mjölkliter, som jag började dricka på samtidigt som denna texts tillblivande inleddes. Någon form av avslutande ligger därav för handen.
Tjo!
Ja. Nu har jag lyckats smälla i mig en microuppvärmd fryspizza och druckit tillräckligt mycket mjölk.
Jag tänkte att det kunde vara kul att försöka summera kvällen medans man fortfarande minns densamma.
Nå, var börjar man?
Parlöpningen och bastun behöver knappt nämnas. Det förlöpte som vanligt. Dock är glädjeruset som uppstod då homo-Hasse upptäktes på en skiva värt att nämnas. Detta är nu gjort och vi kan gå vidare.
Gotlands nationslokal besudlades av oss och det bestående minnet därifrån är för min del en massa folk som sitter och ägnar sig åt enklare kortspel och vrider sig kring paragrafer, å det grövsta, i syfte att dela ut klunkar med öl åt varandra. Mycket trevligt!
Många försökte räkna mina tovor, men alla räknade förstås fel. Det ÄR 47 stycken!
Herr Kleist och fröken South tilldelades pris för seger i dagens OL-aktiviteter. Kleist hävdade dock senare (efter ett visst alkoholintag) att han var säker på att hans lillasyster med respektive hade sprungit fortare (men jag lovade att inte säga det till någon...).
Sedemera begavs det mot Herrgårn och det skulle minsann dansas!
DJ:n vägrade slå på musiken, så jag och Emma fick köra ett par vändor polska innan det blev någon ordning. Dock valde skivjockaren att bara spela en massa skit hela tiden, när han väl fått fart på apparaterna, så man fick aldrig något riktigt tillfälle att visa sina schyssta moves.
Av någon anledning valde alla vilsare att försvinna jäätetidigt också. Vi var en liten, men ack så tapper skara som var där och böjde på höfterna fram till 03.00.
Omkring 02.55 tyckte jag att jag nådde kvällens höjdpunkt. Förmodligen är det bara dumheter från min sida, men jag tyckte det var så himla mysigt att stå och hålla mina medvilsare över axlarna och gunga i otakt medan Kråkan Hllström skränade om världens fulaste fruntimmer.
Nåväl, nu har jag druckit upp min mjölkliter, som jag började dricka på samtidigt som denna texts tillblivande inleddes. Någon form av avslutande ligger därav för handen.
Tjo!