En föreläsning i biokemi måste väl upföljas av ett lortigt kåseri?
Vi hade biokemi föreläsning idag.
Jag höll på att dö.
Ok, ok, dö är givetvis lite överdrivet, men jag var inte direkt på topp.
Låset på min cykel (det nya, som används för att det gamla frös...) hade frusit, så jag blev tvungen att gå och givetvis komma försent till ovan nämnda föreläsning. Som en trevlig bonus upptäckte jag att gårdagens löptur medförde ansamlandet av en viss smärta i min vänstra höft, vilket naturligtvis gjorde mig mycket muntrare, där jag stapplade fram på cykelvägen/isen.

Nåväl, på plats i A2 insåg jag återigen hur fantastiskt tråkigt det är med biokemi.
Sådär halvvägs in i föreläsningen - när sömnbegäret hunnit krypa sig på både en och två gånger,och man upptäcker att man inte har lyssnat på ett ord som har sagts, samt att av det man har antecknat på sin höjd har läst orden, men långt ifrån kopplat dem samman och kramat ur någon betydelse ur dem - så hände något som fick mig att haja till.
Två ord, med ett enkelt litet "och" emellan skrevs i versaler på tavlan. Om jag inte helt missminner mig så ärdessa två ord de enda som under våran 4 dagar gamla föreläsningsserie highlightats (som det så vackert heter) på detta sätt.
Meningen, i vilken dessa två ord användes, avslutades på ett sätt som gav betydelsen att de var "förutsättningar för enzymkatalys".

Själv så gick jag bortom det.
Orden ändrade min sinnesstämmning. Jag lovar; hade Fred Åkerström sett mig hade han garanterat trott att jag drömde om något fint.
Det var inte långt ifrån sanningen.
De tecken, som drogs fram på Whiteboard tavlan bildade tillsammans innebörden av och själva fundamentetsom LiTHe Vilse står på. Åtminstone i min mening.
Äh, nu har jag skrivit så mycket fina och krångliga grejer att mitt ord och fantasiförråd är slut.
Vad jag försöker säga är att jag inte riktigt får till den storslagna avslutning jag hade tänkt mig.
Jaja... Orden som plösligt dök upp på tavlan var:
NÄRHET samt ORIENTERING.