Vad ni missade om ni inte hängde med till lammens och enbuskarnas ö, Gotland
22 oktober 2004

17.45 // Max bil startar och kör helt felfritt till Statiol Ryd.

18.00 // Alla har samlats vid Statoil Ryd och två av de tre bilarna börjar sin resa mot Oskarshamn.
Max bil blir sist kvar för att hämta upp Malin i Valla, men se då vägrar bilen åka nånstans. Startar gör den men rör sig inte ur fläcken, det smattrar olyckligtvis under huven och smäller där bak.
Max pappa och bror finns som tur var på plats så efter ett antal mer eller mindre bra startförsök, var av ett faktiskt tog oss hela tjugo meter innan en jäkla Audi kom ivägen så bilen dog, så klämde alla sex in sig i max fars pickup.
Pickupen hade ett fullkomligt obefintligt packutrymme och minimalt baksäte så täcken och väskor åkte på flaket och alla fyra vilsare knödde in sig i baksätet.
Cirka 18.45 lämnade sista bil Statoil Ryd.
Inne i bilen satt Max far med knäna i ratten och handbromsen under armen, i baksätet var det fullt jobb att få liv i diverse avdomnade kroppsdelar.
Bak på flaket fick packningen ta emot en del regn men stämningen var ändå hög i bilen.

När bilen närmade sig Målilla skedde följande samtal i framsätet.
- Det är lite ont om diesel.
- Ja, men det är alltid mer än vad man tror.
Femhundra meter senare säger motorn HOST! HOST! och dör. Soppatorsk!
Över krönet kan vi skönja stadsljusen och en Statoil skylt.
De stela baksätes passagerarna hoppar eller mer faller ur bilen och börjar skjuta på.
Upp för backen (flickorna) nerför backen (pojkarna åker på flaket) och runt i rondellen (pojkarna skjuter). Busschauffören på väg in i rondellen tittar långt efter ekipaget.

20.20 lämnar bilen Målilla med cirka fem mil kvar och absolut sista tid i hamnen 20.55 för då stängdes grindarna ombord på färjan.
Skall säjas att Max hade biljetterna. Resterande del av resan gick fort, eller som Figge sa i Oskarshamn.
- Det är inte frågan om polisen river körkortet utan i hur många delar.

Övriga två bilar kom lyckligt fram till färjeläget i god tid, förutom en incident med motorstopp på nitti väg orsakad av Jacob som försökte starta på trean.
(Jacob heter egentligen inte något annat)

20.56 gasar sista bil in på färjeläget och vidare in på färjan. Allt detta pga Figges flörtande med luckpersonalen och Max charmande av samma tjejer.

Båtresan över följde utan några problem.
01.00 anlände vi till Bro City!

Lördag 23 Oktober

Första tävlingsdagen började med en rejäl frukost, efter det åkte vi mot Hajdes/Vallhagar för första etappen av helg utan älg.
Resan dit visade sig dock bli lite mer händelserik än vad man skulle kunna trott.
Max som låg i täten bromsade väldigt lugnt inför några förvirrade pärlhöns som använde vägen som löparbana.
Detta märkte inte bilarna där bakom, så resultatet blev tjugo meter bromsspår efter Lins bil och en del uppjagade resenärer, innan hönsen kom på att dom hade vingar och flög iväg.
Orientering på Gotland skulle man kunna beskriva som en blandning av Lotto och Keno bland taggiga buskar.
I damklasserna drog de flesta nitlotter och hamnade en bra bit ner i resultatlistan men i H21L placerade sig Figge på en respekt ingivande första plats med Max endast minuten efter.
På kvällen avnjöts ¼-dels gris med väldigt färsk potatis, som Max grävde upp ur grannens potatisland i mörker och hällregn precis innan maten.
Resten av kvällen blev lugn och stillsam, den ända som höll energin uppe var hunden, Bella. Sällskapet gick till sängs tidigt.

Söndag 24 Oktober

Tidigare frukost än lördagen innan bilarna åkte mot tävlingen.
Söndagens terräng var betydligt snällare på busk och ris fronten än lördagen, vilket också visade sig på resultaten.
Max och Figge hade tvekamp ute i bushen, Figge drog tillslut längsta strået och knep första platsen.
På tjej sidan hämtade Karin och Malin upp hela 5 respektive 1 placering och fick andra respektive tredje bästa tid på etappen.
Efter avslutad tävling återvände vi till Bro och blev bjudna på god mat av Max mor.
Efter måltiden var det dags för det många sett fram emot, ”grissafari”!
Vi hade ju fått en rapport av Malin som inte kunde hålla sig utan måst se dem på lördagen. Alla höll dock nog med om att de var otroligt söta och lika mjuka som kashmir tröjor var dom nästan, vilket Figge på förhand trodde.
När vi hälsat på nästan alla 4000 grisar i varierande storlekar så blev det bråttom att packa och slänga in oss i bilarna. Så bråttom att biljetterna höll på att bli lämnade kvar i Bro.
Slutligen kom i alla fall alla ombord på färjan och sedan vidare hem till Linköping där den egna sängen hägrade.