@lithevilse
LiTHe Vilse
Vilsefakta

LiTHe Vilse är orienteringsföreningen för alla som pluggar på Linköpings Universitet.
Vi har träningar nästan alla dagar i veckan och håller oss för det mesta inom cykelavstånd från Ryd.

Sponsor
Sign-Sport lampspecialisten.se
Länkar
a s f t t
Nyheter
Ordföranden tar ordet.
2006-12-30 av Jerk Rönnols
Året närmar sig sitt slut. Till skillnad från hur Jarl Kulle brukar bete sig tänkte jag att vi skulle skita i det nya och för en stund ta in det gamla i värmen igen. Tillsammans fröjdas för ett ögonblick och minnas hur vi hade det nyss. Det sägs att vi genom att blicka tillbaka kan lära oss att se framåt, så eventuellt skymtar framtidens början i slutet av denna text.
Hösttermin var det ja. Hösten 2006. Hur ser man tillbaka på en sådan sak? Kronologi kan dra åt helvette, jag tror det fungerar bäst att ta saker och ting på känsla och se varthän det bär. Historierevisionism är i allmänhet ett opopulärt ämne, men kan komma att bli nödvändigt här. Betraktarens ögon har inte alltid varit särskilt skarpa.
Det första som kommer över mig, när jag grunnar på höstens skeenden, är ett löjligt litet flin (ni ska se mig, jag är skitgullig) sammankopplat med en ostig hiphopreferens. Det är inget mindre än Erik B & Rakims gamla dänga Microphpone fiend (http://www.youtube.com/watch?v=TgoY1oU2Am0) som spökar. ”Back to the lab, without a mic to grab...” jo, jag tackar jag.

Som sekundär karbokatjon dyker misslyckandets känsla på mig. Alla dessa galaxhjältar och putslustigheter som har gått förlorade under hösten. Jag har inte lyckats med att skriva mer än ett fånigt kåseri och det blev långt ifrån vare sig lyckat eller fullständigt. Förhoppningsvis lyckas jag bättre nu. Vis av erfarenhet lovar jag dyrt att alla jävla apostrofer, crossianter och cirkumflexer är lämnade vid dörren och skall under inga omständigheter få släppas in.
Som grädde i juicen var det så vitt jag vet, inte en människa som vare sig uppfattade eller förstod min ordvits på maskeraden. Misslyckande var ordet.

Nå, nog om mina personliga tillkortakommanden. Dem kan vi med nöje förkovra oss i över en rökig jäkel på Hg i början av februari.

(Likt mig själv på mitten av en långsträcka är jag för stunden något modfälld och inser att jag inte hade tänkt längre än såhär. Skit också.)

---Lång konstpaus---

Vips! Nu har tre dagar gått sedan denna texts inledande ord föddes. Ännu har ingen vidare inspiration eller fantastisk ide om hur fortsättning ska se ut flugit över mig. Dessutom har jag ont i handleden och är måttligt sugen på att skriva. Därtill är det säkert ingen som är sugen på att läsa, så jag kan kanske bespara mig några vedermödor utan tt göra någon ledsen.

Kulturlivet inom föreningen har varit sprudlande den senaste tiden. Det har målats vackra konstverk i märkesbacken och det har författats noveller av unga smålänningar. Under, den ständigt ifrågasatta, devisen ”alla kan sjunga” har såväl Junis-Johan som halva föreningen klämt i för ordförande och Rydsskog och sjungit så att det har gett ekon över hela orienteringssverige. I och med att även filmskapande (och vilken film, sen!) och kläddesign har utförts under föreningens vingar törs jag säga att vi gott och väl har nosat på kulturens viktigaste delar. Till våren kanske de rätoromanska bågarna dyker upp i ny skepnad, eller vad tror hovpoet carlburch?

Orientering har vissa tydligen också ägnat sig åt. Ett stolt lag medverkade, med bravur, på östgötakaveln i år igen. Gotland har besökts och erövrats, med Vilsare på pallen i de båda huvudklasserna. En hel del träningar har genomförts. Vanligtvis utan mitt deltagande, pga än det ena än det andra, tyvärr.
NSM ska vi akta oss för att glömma, även om det är lätt hänt. Någon direkt rapport därifrån har inte kommit, annat än den om att det gick bra för vissa löpare (bäst i sverige as fuck!). Jag hade, medan vi fortfarande var overe there, vissa planer på att skriva något men glömde i efterhand bort det mesta. Reiseleiters, av mig, förväntade berättelse har heller inte dykt upp. Men den kanske kommer efter omtenta-p.

Nåallafall. Vi har gjort förbannat mycket under hösten (jag har en detaljerad lista hemma. Det står jättemycket på den) och har, i mitt tycke, haft förbannat kul. Det tycker jag att vi ska fortsätta med och har svårt att föreställa mig en kommande händelseutveckling med annorlunda utseende.

Det är alltid trevligt att göra sig nya bekantskaper och lika trevligt är det att se folk som kommer till rätta och känner sig som hemma. Därför uppskattar jag alla rökisar som är med väldigt mycket, även om jag kanske inte är den trevligaste och mest talföra typen när det gäller kommunikation med nytt folk. Jag minns själv att jag, när jag var ny, tyckte att det kändes svårt att slå sig in i gruppen då alla de äldre i gamet verkade vara så förbannat tighta. Men helt plötsligt, innan jag visste ordet av, fann jag mig själv i allra högsta grad omgärdad av all tighthet. Så bara man är med och är öppen till sitt sinnelag kommer Honken så småningom ut från ens toalett och berättar om sina guppande behag och dess bångstyrighet. I promise.

Skitmycket saker kommer hända i vår. Vilses damer på 10-mila ska under plats 150. Det blir fina firrar, det!

Det var det det. Vi ses i Dimman, Fryksås, Nangiala och Rydsskogen inom en inte allt för avlägsen framtid hoppas jag.

I all välmening ordf. Djärk.

(Korrekturläsning is for tönts and Jekub)
Fel på sidan? Kontakta admins
© LiTHe Vilse