@lithevilse
LiTHe Vilse
Vilsefakta

LiTHe Vilse är orienteringsföreningen för alla som pluggar på Linköpings Universitet.
Vi har träningar nästan alla dagar i veckan och håller oss för det mesta inom cykelavstånd från Ryd.

Sponsor
Sign-Sport lampspecialisten.se
Länkar
a s f t t
Nyheter
Rägeslapport från Åby
2006-02-19 av Jerk Rönnols
I helgen har en tapper del av LiTHe Vilse tampats med naturen, skidåkningsverktyg och Bettan i skogen utanför Åby.

Vid halv sex-tiden samlades det träningssugna gänget (vilken formulering...) utanför Statoil i Ryd. Efter lite bryderier kring om Bettan helst ville dricka diesel eller bensin, samt lägrets första bom, signerad J Gustavsson (nej, man ska inte åka Rydsvägen för att hamna i Åby) så var vi på väg, och kom så småningom fram.

På kvällens program stod en nattorienteringsbana. Min krånglande höft, i kombination med den vita päls som marken hade skaffat sig, fick mig att bli riktigt skidåkningssugen. Lundas finfina skidåkningskit stod till mitt förfogande, och jag kunde svischa iväg.
Och hej vad det svischades!
Med hej och med hå for jag runt spåret. 10 minuter efter avfärd for jag med sådan kraft att Lundas ena stav fick nog.
Den gick helt sonika av.
Ett par svordomar, utförd åkandes som Gustav Vasa, senare var jag tillbaka i klubbstugan, i syfte att byta pjäxor mot springskor.
Då fick jag mig en trevlig överraskning! Damkronornas ishockeymatch mot USA skulle precis till att avgöras, och jag fick se hela den härliga straffläggningen.
Ingen ond som inte bär med sig något godis. Eller vad är det man brukar säga?

Nåväl. Så småningom lyckades jag få det träningspasset avklarat. Efter lite välförtjänt vegetarisk gryta, och lite allmänt samkväm var det dags att sova.
Jag hade oturligt nog hamnat i det omtalade snarkrummet, och fick känna av unge herr Perssons vrede, eller vad det kan ha varit, och min välbehövliga skönhetssömn lät vänta på sig.

Morgondagen kom, i motsats till vad populära konspirationsteorier gör gällande, dock till slut. Efter frukost tuffade nio av oss iväg i den hyrda minibussen, mot Hults bruk. När vi nästan var framme gjorde chaufförskan Westerdahl misstaget att försöka upp för en väldigt liten uppförsbacke. Det gick inte så bra.
Situationen försökte rätas ut genom lite vildsint backande, samt hjulspinnande. Mitt uppe i detta dök en mystisk Opel upp från ingenstans och körde om oss på insidan.
En mötande bil avvaktade litegrann, och iaktog vårt jojoåkande. Johan konstaterade att "Han ba shit!", vilket verkade stämma ganska bra.
Andrea besämde att det var läge att göra sig av med lite onödig barlast, så vi stackars passagerare fick hoppa ut och knuffa på.
Allt löste sig dock snyggt och vi kunde börja tränandet. Snöpulsningsfaktorn var riktigt hög, men det är kanske så det ska vara på läger utanför Norrköping.

I väntan på nästa pass avnjöts idel ädel sändning från Turin och vinter-OS.
Inspiration hämtad i Anna-Carin Olofssons framgångar, eller möjligvtis brist på dylika under lördagen, medförde att vilsarna mot kvällen blev skidskyttar.

En hemåkt, halvfrisk, Per Carlborg hade lämnat kvar sina skidor till mig, så jag kunde delta i spektaklet. I skidåkarklassen ställde även Peter, Figge, Johan, Anna, Lin och Andrea (som kan vara värd en liten eloge; hon åkte med Lundas modifierade stavar, samt pjäxor som var 4-5 nummer för stora på ett par för hårda skidor) upp.
Ett litet gäng valde att springskjuta istället, då de i regel var smålänningar och klena i armarna.
Efter den gemensamma starten for vi iväg på den 1,5 km långa första rundan med sällan skådad fart.
Jag var efter det första varvet synnerligen nöjd, då jag bara låg några meter bakom Johan. "ett bra skytte, och jag kanske kan slå honom" for genom mitt huvud.
Fem kastade potatisar och lika många straffrundor senare hade alla mina förhoppningar grusats. Jag låg hopplöst efter och fck koncentrera mig på att åka om Anna istället.
Nästa besök på skjutvallen (stället där kreativa krafter hade ställt ut ett gäng kastruller, och lagt ut några potatisar alltså) gick lite bättre för mig. Jag sköt fullt, med undantag för fyra potatisar. Jag satte min sista potatis (no pun intended).
Frk. Niklasson hade däremot den dåliga smaken att komma undan med endast en bom, så hon fick ett rejält avstånd till mig, ut på det sista varvet. Detta avstånd lyckades jag dock äta upp (eller åka in, snarare), efter ett tag.

Någon officiell resultatlista kan jag inte presentera, men det var något i den här stilen:

Skidpotatiskastningskytte Damer:
1. Anna Niklasson
2. Lin Eriksson
3. Andrea Westerdahl

Skidpotatiskastningskytte Herrar:
1. Figge
2. Johan Persson
3. Jerk Rönnols
Peter Aronsson DNF (pajade ena pjäxan och blev löpare istället)

Löpningsklassen:
1. Jakob.
2. inte en jävla aning...
3. ---------"------------

Kvällen avslutades med spel och dobbel, av den snällare sorten, och ätande.
Jag tog mitt pick och pack och flyttade in i Kärleksrummet. Det fick faktiskt plats 4 personer i en säng avsedd för en Peter. Resten av historien är preskriberad.

Söndagen lämnade mycket att önska, i rapporteringsväg, fram till avresan. Nämnas kan att Maja gjorde en Andrea och åkte faktiskt en hel mil, i stor stil, på Moqvistens skidor, med Lundas stavar i nävarna.
Herrarnas skidstafett bjöd på stor underhållning, och efter avslutningen av densamma smaskade vi i oss mat och städade ur kåken.

Efter städning och nyckelöverlämning och utdelning av ostar placerade alla sig själv tillsammans med sin packning i bilarna, för att åka hem.
Ett väldigt lustigt skådespel bjöds vi sedan på. Jag tror att det gör sig bäst i någon form av lista:

1. Figge startar sin bil och åker hem.
2. Hyrbussen startas.
3. Bettan vägrar starta.
4. Bettans passagerare puffar och knuffar lite, tillsynes utan nytta.
5. Bettan rullar litegrann i en nerförsbacke.
6. Alvestas tuffaste raggare (som var chaufför i hyrussen) lyckas vrida igång åbäket, med viss knuffhjälp.
7. Bettan dör igen.
8. Andrea lyckas dra igång den igen, med lite knuffhjälp.
9. Bettan åker en ganska bra bit.
10. Bettan blir tvungen att stanna.
11. Bettan dör. Igen.
12. Bettan knuffas igång.
13. Bettan åker iväg från sina passagerare, med varningsblinkersen blinkades för fullt.
14. Bettan tvingas stanna, för att vänta in sina passagerare.
15. Bettan dör.
16. Bettan knuffas igång igen. Bland annat av en knufftrött jag själv.
17. Bettan går igång på allvar, och brummar iväg mot riksvägen.
18. Brum Brum, lät det.
19. Bettan körde upp på E4:an.
20. En uppmärksam Jakob tar sig för pannan och lägger märke till att Bettan, glatt brummandes, är på väg mot Katrineholm.
21. Lin svarar inte i sin telefon.
22. Andrea svarar inte i sin telefon.
23. Markus svarar i sin telefon.
24. Markus blir förvånad över nyheterna, gällande deras vägval, som Johan delger honom.
25. Bettan lyckas vända.
26. Alla styr sin kosa hemöver.
27. Slutet gott allting gott. Förhoppningsvis.

Tjo, flöjt!
Fel på sidan? Kontakta admins
© LiTHe Vilse